Helg

Efter ännu en arbetsvecka har det nu blivit helg, detta innebär att jag idag fick sovmorgon till 06:20. Den gångna veckan har varit full fart med jobb och jag har fått köra lite nya turer vilket också inneburit att jag fått börja jobbet klockan 05:00 istället för som tidigare 06:00. Den timmen gör stor stor skillnad både morgon och eftermiddag, väckning 04:00 istället för 05.00 men i gengäld slutar jag 13:50 istället för 14.50.
Men nu ska jag njuta av helgen.

När hela familjen vaknat har vi planer på att besöka Heroes Tränings- och Hälsamässa i Norrköping, där kommer vi kunna lyssna på intressanta föreläsningar om kost och träning samt ta del av nya produkter på marknaden som man kan ha nytta av i den fortsatta träningen.  Bra och snygga prylar gör träningen mycket roligare, vilket leder till att man inte tröttnar direkt.

Imorgon spelar grabben sin sista seriematch i fotboll för denna säsong så då blir det till att pälsa på sig och titta på den, de är duktiga och förhoppningsvis vinner de serien.

Någon gång denna helg planerar jag även att hinna ge mig ut på ett eget löparpass i det sköna höstvädret. Jag måste ju försöka behålla den fina formen till den klassiska höstmilen som jag planerar att springa.

Fram till dess bjuder jag på två actionbilder, den första från tjurruset och den andra från förra lördagens träning i Yxbacken.

Backträning i yxbacken

Idag var jag med på ett annorlunda och roligt träningspass i Yxbacken utanför Norrköping som Naturkicken anordnat.

Dagen inleddes med en föreläsning av Marcus Åberg, Marcus pratade om hur man bör lägga upp sin träning för att bli en snabbare och bättre löpare. Det var en bra föreläsning där jag också kom till insikt med att jag bör lägga in lite mera alternativ träning i min löpning, alternativträning kan vara crosstrainer, gym, cykling mm. Jag fick också bekräftat att de intervaller jag börjat satsa på är rätt.

Efter föreläsningen var det så dags att ge sig upp i backen. Vi började med 20 minuter "fri" löpning där vi skulle ta oss upp till toppen i valfri led. Jag valde den hårda vägen och gav mig upp i liftspåret, där var det bra mycket brantare och tuffare än vad det ser ut nerifrån. Att springa hela vägen upp var inte att tänka på så det blev varierande löpning och gång, mjölksyran sprutade i benen  men väl uppe på toppen var det bara att vända och ta familjebacken ner. På de 20 minuterna hann jag med två vändor upp till toppen.

Efter detta var det en stationsbana i stora slalombacken.
Station 1: Utfall uppför
Station 2: Skridskohopp
Station 3: Baklängeslöpning
Station 4: Grodhopp
Station 5: Slalomlöpning
Efter dessa fem stationer var man på toppen, denna bana genomfördes två varv och mjölksyran i benen var total.

När alla kommit ner var det så dags för den "sista" övningen, intervaller i liftspåret. Målet var att vi skulle hjälpas åt så alla fick nå toppen en sista gång. När man kämpat sig hela vägen till toppen vände vi om för att springa ner och möta upp den sista löparen som befann sig någonstans i backen. När alla var uppe på toppen var det slut, trodde vi. Nu delades vi in i lag och fick en cykelslang/ lag, nu var det stafett på toppen. En i laget trädde slangen runt kroppen och en lagkamrat fick till uppgift att hålla emot, detta skulle alla i laget genomföra 1 gång var och det lag som var klart först var mitt lag. När jag gick i mål på den avslutande sträckan fanns ingen energi kvar i kroppen, men vi VANN.

Så mycket mjölksyra jag hade denna dag har jag aldrig upplevt och jag misstänker att jag kommer ha en skön träningsvärk imorgon.

Mot toppen!

Rolig fakta om Yxbacken
Fallhöjd: 107 meter
Lutande längd: 353 meter
Medellutning: 32%
Max lutning: 52% (i branten före mål)

Tjurruset 2013

Nu har det gått några dagar sedan tjurruset 2013 och jag har hunnit landa och kan nu summera loppet.

Sammanfattningsvis var det en roligt, lerigt, jobbig och tuff upplevelse med ett mycket lyckat resultat.

Vi tar det från början, träningen innan hade flutit på bra och jag kände mig laddad och i bra form.

Redan på fredagen, dagen innan loppet packades familj och allt annat som skulle med in i husvagnen för att resa till Karlstad, jag tycker det är skönt att komma på plats i lugn och ro så man kan lägga allt fokus på loppet under tävlingsdagen.

Lördag tävlingsdag: Vaknar relativt utvilad, äter en stabil frukost och tillbringar förmiddagen med att umgås med min pappa och hans sambo som har kommit ner för att stötta och heja på mig. Åker till tävlingsområdet i god tid innan start för att hinna hämta ut nummerlappar mm utan att behöva känna stress, vilket jag nästan alltid gör ändå. Starten är satt till 14:00 och timmen innan möter jag mina lagkompisar i startområdet. Vi diskuterar startgrupp, man placerar sig där man anser sig höra hemma, dvs ingen seedning och kommer fram till att jag och David satsar i 1a startled "elit" då vi av erfarenhet vet att banan är trång och det kan vara svårt att springa om långsammare löpare. Banan är fram till start hemligt, det ända vi vet är att den kommer vara ca 10km lång och att första kilometern går på grusväg.

45 minuter innan start är det tid att börja värma upp, nervositeten kommer då krypande i kroppen. Efter sedvanlig uppvärmning är det dags att slänga av sig överdragskläder och bege sig till rätt startgrupp. Jag tittar mig omkring och inser att de flesta runt omkring mig verkar vara "riktiga" elitlöpare med klubbtillhörighet så jag börjar fundera på om jag står rätt men beslutar mig för att ge dessa killar och tjejer en rejäl kamp i skogen. 

10-9-8-7..... Speakern räknar ner och starten går med en riktig kavalkad av fyrverkerier och pyroteknik. Den vanliga rusningen i starten blir men jag hänger på tätklungan där jag placerar mig sist och efter den första kilometern viker vi in i skogen, då har topp 10 dragit ifrån en bit medans vi är ett koppel på ca 15 löpare på ett led en bit bakom. Jag känner mig stark och redan på första delen i skogen har jag passerat några löpare och helt plötsligt befinner jag mig i ingenmansland, en bra bit från gruppen framför och en bit framför de bakomvarande. Jag beslutar mig för att inte stressa ikapp och inte heller stressa för att hålla kvar bakomvarande bakom om de börjar ta in utan kör på i mitt tempo och har roligt.

Starten har gått
Foto: Solsta foto

Banan går genom kärr, över åkrar, i leriga diken, genom skog och över alla möjliga naturliga och uppbyggda hinder. Den varierande terrängen med branta stigningar och sumpmark suger dock mycket kraft från benen och efter ca 35 minuters löpning börjar jag känna mig riktigt sliten. Men bara en kort stund senare börjar publiken tätna och alla heja rop entusiasm ger massor av ny energi samtidigt som jag inser att det kanske inte är allt för långt kvar. 

Vid detta tillfälle har jag kommit ikapp en löpare och en löpare har kommit ikapp mig så vi är en trio som sliter tillsammans de sista kilometerna in mot mål. Sista biten av banan går genom räddningstjänstens övningsfält där de byggt upp en trafikolycka med mycket rök. Efter trafikolyckan syns målet men banan viker plötsligt av rakt ner i ett kärr, i detta läge har jag inte mycket kraft kvar att trampa med så kommer pannben och vilja fram. När jag kommit ur kärret har jag passerat mina två konkurrenter och med bara det sista hindret och upploppet kvar tar jag ut det sista för att hålla de bakom mig och jag lyckas.

En tuff del av banan
Foto: Solsta foto

Jag stannar klockan på 55 minuter och 52 sekunder, i detta läge är jag inte medveten om man placering och inte heller hur lång banan var. Efter lite återhämtning i målområdet letar jag upp pappa med familj, som jag sett stå och heja vid trafikolyckan och först när jag pratar med honom får jag beskedet att jag ligger någonstans runt topp 30. Ett lyckorus går genom kroppen, topp 30 av 2500 löpare, är det möjligt? Spänd av förväntan väntar jag på att resultatlistorna ska komma upp och gissa min förvåning när jag ser mitt namn på plats 25. Plats 25 av 2500 fattar ni, det gjorde inte jag.

Med lera upp till öronen går jag runt i målområdet och väntar in min sambo som också sprungit, hon kommer efter en otrolig kämpainsats i mål och vi kan summera dagens tävling som mycket lyckat, lerig och väldigt rolig.

  

 För flera bilder på vårat äventyr så titta på här.

Nu är det bara att blicka framåt mot mera träning nya tävlingar, närmast väntar höstmilen den 20 oktober

Sista passet

Så var det åter ett sista pass innan tävling..

Dagens pass blev intervaller 5*3min:2min i ett behagligt tempo runt strömmen i Norrköping, en fin sträcka som utnyttjas av många löpare. Benen och kroppen kändes bra. Det är med glädje jag ser fram emot lördagens lopp, det kommer bli en rolig och skitig eftermiddag i skogen.

Efter mitt pass var det dags för F 9 år att springa NT-knatet 1km. Det var en laddad F som ställde sig på startlinjen och innan loppet utspelade sig följande dialog.

F -Hur vet jag vart jag ska springa?

Jag -Följ efter de andra så löser det sig

F -Men jag ska ju vara först!

Snacka om vinnarskalle.

Det gick bra för henne men hon hade några löpare framför sig.

Nu är det som vanligt vila och mat som gäller inför lördag. För optimala förberedelser så åker vi till Karlstad redan på fredag och resan blir premiärtur med nya husvagnen.

Klockan 14:00 på lördag smäller det och det lär smälla ordentligt enligt Tjurrusets hemsida. Heja på lag "Pamplona Kamikaze 2.0"

Den 1a höstmånaden

Nu när vi är inne i september så är hösten här, eller? Jag går fortförande i shorts så jag är nog inte beredd att hålla med almanackan. Men ett säkert hösttecken är tjurruset och det ska jag delta i nästa lördag.
Både jag och sambon springer/kryper/krälar i laget "Pamplona Kamikaze 2.0"  För maximal uppladdning kommer vi redan under fredagseftermiddagen att packa in familjen i bilen och bege oss till Karlstad.

Förberedelserna inför loppet börjar kännas bra och den gångna veckan har jag fått in både ett tufft intervallpass under ledning av Marcus Åberg och ett bra terrängpass på 10 kilometer på Krokeksleden. Nu blir det mest vila och något lättare pass nästa vecka. 

Kalendern ovan är enbart för träning och de tomma dagarna är inte så tomma som de ser ut, de fylls med jobb, familj, hushåll och allt annat som hör vardagen till.  

Idag går Walk Of Hope kolmården av stapeln, en promenad som vi arrangerar till förmån för barncancerfonden. Det kommer bli en skön höstpromenad med tipspromenad och fina priser som de lokala företagen sponsrat med, så har du inget för dig idag så kom gärna och gå med oss. Har du inte möjlighet att gå så går det bra att ge en gåva på http://www.barncancerfonden.se/1308291004

Så här kan det se ut i tjurruset

/

Cykling->löpning->cykling

Med 2 veckor kvar till "Årets skitigaste löparfest" tjurruset är det nu hög tid att trappa upp träningen. 

Igår gav jag mig iväg på ett bra pass innehållande både löpning och cykling.

Jag inledde med att cykla 7km till lilla älgsjön, en sträcka med mycket uppför. Detta blev en bra uppvärmning inför kommande löpning. 

Löpningen bestod av 12km terräng med varierande svårighetsgrad, på stigar, över stockar och stenar genom kärr och på grusvägar. Detta var bara en förvarning över hur tjurruset blir. 

Direkt efter avslutad löpning satte jag mig åter på cykeln för att cykla de 7km hem. Som tur var så gick det mestadels nedför för mina ben var bra sega efter löpningen. 

Total träningstid blev 1 timme och 28 minuter med en distans på 26km.

Lördagskvällen avslutades med grillad kyckling och ett glas rött.

Idag fick det bli vilodag från träningen  och så firade vi barnen som snart fyller år.