Premiären -racerapport

Så var det dags för säsongens första racerapport.

Tävlingen gick i lördags på motorbanan Mantorp Park, sträckan var 3 varv á 3km totalt 10km.
Jag hade föreställt mig en flack och snabb bana men insåg när vi kom fram att det nog inte alls kommer bli så lättsprunget som planerat, efter någon kilometer kommer man ut på den 1,2km långa "strippen" som går svagt uppför hela tiden. Inte nog med att det är uppför så blåste det en kraftig motvind också.

Tre varv ska löpas runt denna bana

Då resultatet var seedningsgrundande till Göteborgsvarvet gällde det att få till ett bra lopp och springa in i mål på en bra tid. Målet var att slå ett nytt personbästa, under 39:19.

Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och åt en stabil frukost innan det var dags att lämna dottern till svärmor för att sedan åka vidare till Mantorp.

Kom till Mantorp i god tid och hämtade ut nummerlappar mm innan det var tid att påbörja uppvärmning, kroppen kändes till en början stel och seg men efter lite löpning och tänjning började jag vakna till och under de sista fartökningarna minuterna innan start kände jag att benen var på min sida, pigga och snabba.

Starten gick och den vanliga rusningen kom och jag hängde på i andra klungan som bildades efter bara några hundra meter. Ett femtontal löpare drog ifrån men jag hittade en bra position i andra klungan som bestod av mig och ytterligare 6 löpare, första kilometern gick av bara farten i 3:20 fart. Lite väl fort för mig men jag hängde på och hoppades att tempot skulle mattas något, och precis som beräknat så avtog rusningen och tempot sjönk till 3:40 fart.

Starten har gått (jag längst till höger i vit tröja)

När vi kom ut på den långa raken hade jag en bra position som två-trea i klungan som nu hade minskad till 5 löpare, jag utnyttjande min position och sökte hela tiden skydd mot vinden.

Loppet flöt på fint och jag behöll min plats under de två första varven, när vi kom in för varvningen den sista gången var jag riktigt sliten av den höga farten. Jag funderade på om jag skulle släppa av för att inte gå helt in i väggen de sista tre kilometerna, men jag insåg att mina medlöpare var minst lika slitna och bestämde mig för att hänga i. Nu började vi komma ikapp några av löparna framför vilket gav ny energi och självförtroende. Tyvärr så kroknade jag efter den långa rakan och tvingades släppa några av konkurrenterna. Jag slet den sista biten för att försöka att inte tappa allt för mycket och när jag kom på upploppet såg jag klockan ticka 37:48-37:49...... Jag insåg att det skulle bli nytt personbästa och med ett leende på läpparna spurtade jag in i mål på tiden 38:04.

Jag gjorde ett kanon lopp och är supernöjd med tiden och placeringen som blev. Jag slutade på en 17 plats av drygt 800 löpare. Tiden som jag gjorde innebär troligen att jag får starta i startgrupp 2 på Göteborgsvarvet och det är en häftig känsla att veta att jag startar i ledet direkt efter eliten. Så pass bra är jag!

Nu är det bara att träna vidare och blicka framåt mot nya mål.

Nya snabba

Jag har länge sprungit i mina gamla skor som jag köpe för att de var billiga och sköna, som tur är har de suttit bra och varit sköna. Men nu när jag var i behov av nya skor bestämde jag mig för att seriöst prova ut ett par skor som är helt rätt för mina fötter och mitt löpsteg, därför blev det idag en tur till löplabbet i Linköping.

Där fick jag precis den hjälp jag var ute efter och de gjorde noggranna undersökningar på mina fötter och mitt löpsteg. 

Efter att ha provat några olika märken och modeller fastnade jag för ett par mizuno paradox ett helt nytt märke för mig. Skorna kändes sköna, smidiga och hyfsat lätta så jag tror starkt på de.

Jag har ännu inte hunnit testa dem och lät nog inte heller göra det på morgondagens långpass, men jag ser fram emot många mil i mina nya skor.

När soldaten kommer hem

Häromdagen lyssnade jag på en dokumentär på SR P1.

En historia om en svensk soldat som kommer hem från sin utlandsmission i Afghanistan och hur den svenska försvarsmakten tar hand ( eller inte tar hand om) sina soldater efter hemkomsten. 

Detta är den dolda sanningen som ingen vill eller våga berätta om, framförallt inte försvarsmakten.

Vill du ha en uppfattning om vad som händer i "landet långt borta" kan jag stark rekommendera denna gripa dokumentär.

Klicka här för att lyssna

Kongo i Afghanistan. Foto:Privat

Öppet spår 2014

Såhär en vecka efter målgång sitter jag nu och reflekterar över årets lopp mellan Sälen och Mora, är jag nöjd med loppet? Svaret får nog bli både ja och nej.

Ja över att ha kommit i mål på en Ok tid 08:12:47, dock 20 minuter sämre än fjolårets tid. Med tanke på de förutsättningar vi haft här nere med brist på snö har det endast blivit 6 mil på skidor innan loppet, vilket är på tok för lite så att jag orkade hålla i hela tiden och kämpa på är jag nöjd med.

Nej över det sätt jag genomförde loppet på rent mentalt. Redan dagen innan hade jag negativa tankar i huvudet när jag förstod att det inte gick att komma ifrån att valla med klister, jag har aldrig tidigare vallat klister inför ett så långt lopp och det var många svordomar innan jag kunde känna mig nöjd.

Racedagen började bra, jag åt en rejäl frukost och hade bra koll på läget. Jag kom till start och kände mig lugn, avspänd, taggad men otroligt nervös över de yttre förhållandena och över min form. Jag kom iväg bra i starten och jag kände ganska tidigt att jag prickat rätt med vallan så jag kunde relativt avslappnat åka uppför första backen. Som vanligt var backen en flaskhals med jag tyckte det gick sakta framåt hela tiden och uppe på toppen började det glesa ut så det gick att åka.

Första kontrollen passerades efter ca 1 timme och 20 minuter vilket var ungefär enligt plan. Så här tidigt på dagen var spåren bra och jag kände mig pigg. Kilometerskyltarna passerades en efter en men jag började ganska tidigt inse att det kommer bli en tuff väg till Mora.

Redan efter dryga 4 mil började jag känna mig sliten och den vetskapen om att inte ens halva loppet var avklarat gjorde mig mentalt trött. Vid kontrollen Evertsberg, halvvägs in i loppet stod min underbara familj och peppade mig och jag fick lite nya krafter. Tyvärr varade inte de så länge, men jag inser såhär efteråt att det var de mentala krafterna som började ta slut. Tittar man på mina mellantider från loppet håller jag ett jämnt tempo.

Tyvärr ville inte huvudet vara med mera, jag började känna efter allt mer och insåg hur "ont" jag hade, hur långt det var kvar samt hur långtråkigt jag hade. Som tur är var det nu många trötta kroppar i spåret och vi började peppa varandra. Några kilometer från kontroll Oxberg (30km från mål) kom så den omtalade och hatade Lundbäcksbacken och en djup suck hördes i spåret. Nu insåg jag att den mesta tröttheten satt i huvudet då jag utan några större problem kunde lägga mig i vänsterspår och "skida" uppför medan många av mina konkurrenter verkligen fick slita för att ta sig upp.

Vid Kontroll Oxberg var dock även min energi slut, hade backarna innan tagit ut sin rätt, hade jag gått på för hårt? Jag tog mig ny energi i form av sportdryck och blåbärssoppa och bestämde mig även för att ta min andra och sista gel. Jag började intala mig själv att det inte var långt kvar, 60 kilometer av de 90 var trots allt avklarade. Kroppen svarade hyfsat på den energi jag fick i mig och att se hur avståndet till mål minskade och minskade var skönt.

Med en trött och sliten kropp ser jag klockstapeln långt bort i Mora och jag känner att nu är det bara ren vilja sista kalorimetrarna mot mål. När jag så kommer in på upploppet fylls jag av energi och stakar med "full" kraft in i mål. Klockan stannar på 08:12:47.

Slutsats av 2014 års lopp:
+ Koppen kändes riktigt bra trots den minimal träningen på snö.
+ Gemenskapen och glädjen i spåret
+ Arrangemanget var som vanligt på topp

-Huvudet var inte alls mentalt förberett på den tuffa utmaningen som väntade.  En stor besvikelse för mig att den mentala tröttheten hindrade mig från ett bättre resultat.

Halvägs in i loppet, jag med den röda buffen (2702)

Med full kraft en mot mål

Målportalen, en skön syn som jag haft som målbild under hela loppet

Äntligen i mål