Öppet spår 2014

Såhär en vecka efter målgång sitter jag nu och reflekterar över årets lopp mellan Sälen och Mora, är jag nöjd med loppet? Svaret får nog bli både ja och nej.

Ja över att ha kommit i mål på en Ok tid 08:12:47, dock 20 minuter sämre än fjolårets tid. Med tanke på de förutsättningar vi haft här nere med brist på snö har det endast blivit 6 mil på skidor innan loppet, vilket är på tok för lite så att jag orkade hålla i hela tiden och kämpa på är jag nöjd med.

Nej över det sätt jag genomförde loppet på rent mentalt. Redan dagen innan hade jag negativa tankar i huvudet när jag förstod att det inte gick att komma ifrån att valla med klister, jag har aldrig tidigare vallat klister inför ett så långt lopp och det var många svordomar innan jag kunde känna mig nöjd.

Racedagen började bra, jag åt en rejäl frukost och hade bra koll på läget. Jag kom till start och kände mig lugn, avspänd, taggad men otroligt nervös över de yttre förhållandena och över min form. Jag kom iväg bra i starten och jag kände ganska tidigt att jag prickat rätt med vallan så jag kunde relativt avslappnat åka uppför första backen. Som vanligt var backen en flaskhals med jag tyckte det gick sakta framåt hela tiden och uppe på toppen började det glesa ut så det gick att åka.

Första kontrollen passerades efter ca 1 timme och 20 minuter vilket var ungefär enligt plan. Så här tidigt på dagen var spåren bra och jag kände mig pigg. Kilometerskyltarna passerades en efter en men jag började ganska tidigt inse att det kommer bli en tuff väg till Mora.

Redan efter dryga 4 mil började jag känna mig sliten och den vetskapen om att inte ens halva loppet var avklarat gjorde mig mentalt trött. Vid kontrollen Evertsberg, halvvägs in i loppet stod min underbara familj och peppade mig och jag fick lite nya krafter. Tyvärr varade inte de så länge, men jag inser såhär efteråt att det var de mentala krafterna som började ta slut. Tittar man på mina mellantider från loppet håller jag ett jämnt tempo.

Tyvärr ville inte huvudet vara med mera, jag började känna efter allt mer och insåg hur "ont" jag hade, hur långt det var kvar samt hur långtråkigt jag hade. Som tur är var det nu många trötta kroppar i spåret och vi började peppa varandra. Några kilometer från kontroll Oxberg (30km från mål) kom så den omtalade och hatade Lundbäcksbacken och en djup suck hördes i spåret. Nu insåg jag att den mesta tröttheten satt i huvudet då jag utan några större problem kunde lägga mig i vänsterspår och "skida" uppför medan många av mina konkurrenter verkligen fick slita för att ta sig upp.

Vid Kontroll Oxberg var dock även min energi slut, hade backarna innan tagit ut sin rätt, hade jag gått på för hårt? Jag tog mig ny energi i form av sportdryck och blåbärssoppa och bestämde mig även för att ta min andra och sista gel. Jag började intala mig själv att det inte var långt kvar, 60 kilometer av de 90 var trots allt avklarade. Kroppen svarade hyfsat på den energi jag fick i mig och att se hur avståndet till mål minskade och minskade var skönt.

Med en trött och sliten kropp ser jag klockstapeln långt bort i Mora och jag känner att nu är det bara ren vilja sista kalorimetrarna mot mål. När jag så kommer in på upploppet fylls jag av energi och stakar med "full" kraft in i mål. Klockan stannar på 08:12:47.

Slutsats av 2014 års lopp:
+ Koppen kändes riktigt bra trots den minimal träningen på snö.
+ Gemenskapen och glädjen i spåret
+ Arrangemanget var som vanligt på topp

-Huvudet var inte alls mentalt förberett på den tuffa utmaningen som väntade.  En stor besvikelse för mig att den mentala tröttheten hindrade mig från ett bättre resultat.

Halvägs in i loppet, jag med den röda buffen (2702)

Med full kraft en mot mål

Målportalen, en skön syn som jag haft som målbild under hela loppet

Äntligen i mål

Sista passet innan 90km

Söndagens öppet spår närmar sig med stormsteg..

Idag genomförde jag det sista passet innan helgens lopp, eftersom vi inte har någon snö här så det blev ett löparpass med intervaller där fokus låg i att hitta ett skönt flyt. Efter lite uppjogg så blev det 6*1min:1min med joggvila och efter det följde ca 2km lätt jogg hem.

Nu börjar alla bitar inför morgondagens resa falla på plats. Det har varit en hektisk vecka med mycket strul och stress som följd men nu börjar lugnet lägga sig. Skidorna är grundpreparerade, väskorna är nästintill packade och bilen förberedd. Vallningen av skidorna gör jag själv och nu hoppas jag bara slippa klisterföre på söndag, som det ser ut just nu känns det bra då den senaste prognosen säger burkvalla.

Nedan ser ni lite bilder från söndagens pass som var ett "super300", vi sprang 6 intervaller á 1,95km och genomförde div styrkeövningar mellan varje intervall.

14 dagar; 13 timmar; 37 minuter

Exakt så lång tid är det kvar tills jag står på strandlinjen i Sälen för att på skidor transportera mig de nio milen till Mora.

För några veckor sedan kom snön och man kunde ta fram skidorna och börja öva men den glädjen blev inte långvarig, det sista passet på skidor innan snön försvunnit från spåren genomförde jag förra söndagen och totalt under årets snöperiod  han jag med: 6 pass - 67,9 kilometer - 5 timmar; 27 minuter

Nu får jag istället hålla igång kroppen med löpning och hoppas på att jag har tillräckligt med styrka och teknik för att klara det 90 kilometer långa loppet.

Formen den senaste veckan har känts bra och jag känner mig trots den minimala träningen på skidor inte allt för nervös utan jag tar loppet som det kommer och om inte annat får jag förhoppningsvis ett skönt långpass.

Vårens stora fokus ligger på Göteborgsvarvet där jag har som målsättningen att springa de 21 kilometerna under 1 timme och 35 minuter, vilket innebär att jag måste hålla en kilometertid på 4:30 i snitt under hela loppet. Som ett led inför den utmaningen har jag anmält mig till ett seedningslopp vilket innebär att jag förhoppningsvis får starta i en tidigare och snabbare startgrupp där alla springer ungefär i samma tempo.
Seedningsloppet går den 22 mars på Mantorp park, loppet är 10 kilometer och man springer tre varv runt racingbanan som mäter tre kilometer.

Idag har det varit vilodag och lite kalas men imorgon är det dags att ge sig ut ingen.

Nedräkningen har börjat

Säsongspremiär

Idag fanns det både tid och möjlighet att ta säsongspremiären i skidspåret.

Efter först ha varit ute i pulkabacken på förmiddagen och sedan värmt mig med lite soppa till lunch packade jag ihop min utrustning, vallade mina skidor med swix blå extra och begav mig till skidspåren i Strömsfors.

Förberedelser inför dagens pass

Skidspåren i Strömsfors var helt OK med tanke på mängden snö som har kommit, elljusspåret 2,7km och gärdet 2km var spårat. På gärdet var det en hel del grenar och sly som stack upp ur snön men i skogen var det bara på ett fåtal ställen marken titta fram. För aktuell spårinfo rekommenderar jag denna länk.

Jag började med ett varv i skogen och sedan ett varv på gärdet, skogen var bäst så där fick det bli resten av tiden.

Kroppen kändes bra och det var skönt att i ett behagligt tempo glida runt i spåren. Första 15 kilometerna gick lätt men sedan började jag känna mig lite sliten. Jag tog en kort paus och lite vatten innan jag bestämde mig för att åka ytterligare 2 varv så jag skulle komma upp i 20km.

Totalt åkte jag 7 varv i elljusspåret och 1 varv på gärdet, total sträcka 2 mil.

Med bara 34 dagar kvar till Öppet spår, 90km mellan Sälen och Mora kändes det skönt att vara igång med skidträningen men jag tror årets lopp kommer bli en tuff utmaning med take på hur sent skidsäsongen kom igång. Jag hoppas kunna få till ytterligare några pass innan loppet och jag kommer ta det som en skön dag i Gustav Vasas spår.

Om 34 dagar hoppas jag passera under denna portal, det är min målbild just nu.