15 juli 2014

Omstart

Efter förra lördagens mer eller mindre misslyckade lopp tog jag en vecka helt fri från träning. Jag kände att det var behövligt både för benen och ett trött huvudet, båda kändes jättesega under loppet. 

Efter en veckas uppehåll känns benen inte helt 100 men nu är det dags för en omstart. 

Jag går nu in i en ny fas där jag ska bygga upp kroppen inför höstens terränglopp. Detta kommer jag göra genom att lägga mycket fokus på att samla kilometer och det kommer till största delen bli i terrängspåren runt om i Kolmården. Jag ska även försöka få in några hårda backpass i Yxbacken för att bygga upp den tuffhet som kommer krävas för att lyckas. 

Jag inledde idag med 7 kilometer i OK Kolmårdens spår så nu är jag på gång och hoppas kunna njuta av mycket fin terränglöpning de närmaste månaderna. 

Vad höstens utmaningar består av kommer jag dela med mig av senare. 


 

8 juli 2014

Kolmårdrundan 10 kilometer

I lördags gick det lopp som jag förberedd mig mest inför hittills denna säsongen, jag har sett från föregående års resultat att min kapacitet borde räcka till en bra topplacering. Det skulle dock visa sig att årets startfält var bra mycket starkare än föregående år.

Länge har jag laddat både vad det gäller träning och mentalt, för ska man vara med i toppen räcker det inte med att bara springa snabbt man måste även ha fullt fokus mentalt och inte vika ner sig när det känns tungt.

Jag tränade på bra veckorna innan loppet och sista veckan tog jag det lugnare för att släppa upp kroppen och ha pigga ben under loppet, tyvärr blev resultatet något helt annat.

Allt gick som planerat den första biten men efter ungefär 6 kilometer hände det som inte får hända, jag sprang rakt in i väggen.

Racerapport:
Som vanligt var jag i god tid till starten, hatar att behöva stressa. Jag hämtade ut min nummerlapp och gick sedan mest runt i startområdet och tog det lugnt. Starten var satt till 11:00 som vanligt började jag röra på mig med 40 minuter kvar till start. Under uppvärmningen kändes benen sega och trötta och den riktiga känslan ville inte infinna sig, men jag brukar känna mig seg i början så jag blev inte särskilt oroad över det.
Med 15 minuter till start meddelade speakern att det var förseningar pga många sena efteranmälan så starten skulle skjutas upp till 11:30, inte det mest optimala men det var bara att gilla läget och hålla igång kroppen.

Starten går och som vanligt blir det lite rusning och trängsel i början men fältet sprids snabbt ut. Jag hänger på tätgruppen, trots att det går lite för fort men jag hade ju bestämt mig för en bra placering. Redan efter några hundra meter kommer en backe som sprider ut fältet ytterligare och jag tvingas släppa första klungan. Jag hamnar lite i ingenmansland på 5-6 plats och får slita för att orka hålla tempot. Jag känner att det inte är min dag men kämpar på.

Efter halva loppet har jag tappat tempo och även några placeringar. Jag känner mig riktigt sliten och när vätskekontrollen kommer tar jag för ovanlighetens skull en mugg vatten i hopp om att få lite ny energi.
Jag sliter på för mig själv, lyckas inte komma ikapp löparen framför mig och kommer någon ifatt mig går det för snabbt för mig för att hänga på.

Vid passering 6 kilometer inser jag att jag har sprungit rakt in i den berömda väggen, första gången jag gör det på tävling. Nu är jag så slut i benen att det känns som jag går fram istället för att springa, flåset är det inga problem med men just benen har tagit helt slut. Här och nu funderar jag på att kliva av men bestämmer mig för att kämpa vidare. För varje kilometer som nu går tappar jag en eller flera placeringar och jag längtar mest till skogsvägen som leder in mot målområdet.

Vid passering 9 kilometer inser jag att det inte är långt kvar och får lite ny kraft så jag kan höja farten och nu är min målsättning att hålla bakomvarande löpare kvar bakom mig. Det är med stor lättnad jag ser pilen som pekar in mot skogen, nu vet jag att målet är nära och med en sista kraftansträngning ökar jag farten något de sista hundra metrarna.  När jag nu går i mål är jag helt tömt på kraft. Jag stannar klockan på 39:13 och kan konstatera att trots mitt usla lopp eller usla taktik lyckas springa 1 mil under 40 minuter och det räckte till en 11 plats.

 Nedan syns mina kilometertider och man ser tydligt hur tempot rasar.
Med dessa kilometertider syns tydligt hur jag misslyckades med taktiken att springa i ett hårt och jämt tempo


Summering och lärdom:
Spring i ditt eget tempo hela vägen och häng inte med täten om det går för snabbt. I detta lopp gjorde jag precis tvärtom, jag hängde med täten trots tempot och fick sota ordentligt för det. Att jag tog helt slut kan ha sin förklaring i mycket jobb sista tiden och ett för tufft intervallpass tre dagar före tävling. Nästa tävling ska jag ha som mål att lyckas med en negativ splitt, dvs springa den andra halvan snabbare än den första.

Nu kommer jag ta en vecka fri från träning (kanske något lättare pass) och sedan går jag in i en ny fas där jag ska bygga upp kroppen inför hösten terränglopp. Detta kommer jag göra genom att springa nästan bara terräng och samla mil där. Jag har även som mål att få in några riktiga kvalitetpass i Yxbacken för att bygga upp styrka, uthållighet och pannben.

Här är hela resultatlistan från lördagen lopp.