Tjurruset 2014

Nu har det gått nästan en vecka sedan jag sprang Tjurruset -originalet i Karlstad så här kommer en kort summering av loppet.

Efter att ha hämtat nummerlapp och strosat runt lite på arrangörsområdet begav jag mig mot starten för att värma upp. Jag kände mig avslappnad och det var en allmänt avslappnad stämning som gav mig ett lugn, tidigare tävlingar har jag känt stress och nervositet innan start men nu kände jag ren glädje att få ge mig i kast med utmaningen som väntade.

Jag hade seedat in mig till elitledet så jag hade förmånen att få stå bland de främsta i starten vilket kändes bra då jag vet att det brukar bli trångt och att det är en flaskhals efter någon kilometer då banan viker in i terrängen.

Starten sköt iväg oss på bestämt tid och jag fick en bra start, om en lite snabb.Hängde på topp 10 den första kilometern som var väg men när vi sedan vek av in i skogen insåg jag att om detta ska bli ett bra lopp är det dags att slå av på tempot. Benen kändes pigga men den hårda öppningen hade tagit ut sin rätt. Jag saktade in något och några löpare passerade mig, jag låg nu i en klunga lite bakom topp 10.

Banan gick i skogen över stock o sten, genom kärr och mossor. Ganska snart var man både blöt och lerig men det hör liksom tjurruset till. Jag följde med i klungan fram tills dess att skosnöret gick upp och jag var tvungen att stanna och knyta om, för man vill inte gärna tappa skorna i leran. Klungan sprang nu ifrån mig och jag hamnade mitt emellan två klungor, vilket var till in fördel då jag kunde göra mitt eget lopp i lugn och ro. Klungan bakom kom inte närmare men jag kunde tyvärr inte äta upp avståndet till klungan framför.

Löpningen flöt på bra och jag passerade alla hinder utan några större bekymmer. Ända problemet är att man inte känner till hur lång banan är så det är svårt att veta hur mycket man kan pressa på. Efter ca 50 min i skogen så kom vi fram till en plats när jag kände igen mig, publikleden tätnade och jag insåg att målet närmade sig. Nu fick jag ny energi och hörde även såg nu även mina egna supporter som gav mig informationen om att jag låg på plats 20. En skylt med texten 1km återstår satt på ett träd och nu var det bara att bita i. Men efter ytterligare några minuter löpning kom nästa skylt "lurad, nu är det 1km kvar", hm inte vad jag räknad med men nu såg man målområdet, frågan var bara hur mycket omvägar det skulle vara dit. Lite omväg var det då banan gick sicksack över sumpmark och det var det mycket mjölksyra i benen. Men efter kärret var det bara upploppet kvar, över en container fylld med flis och in i MÅL!

Stoppade klockan på strax över 50 minuter och blev sedan sittande i målområdet ett tag innan jag orkade resa mig för att gå till resultattavlan. Där stod det att årets bana mätte 11,1 kilometer och att min placering var 21.

Med mitt resultat kan jag inte vara mer än nöjd, plats 21 av 3200 deltagare.

För att få en inblick i loppet rekommenderar jag att besöka Solsta foto facebooksida för att ta del bilder från loppet.

Trött, lerig och otroligt nöjd

Tjurruset och förhoppningsvis formen närmar sig

Den 13 september går Tjurruset "originalet" i Karlstad av stapeln och jag ska stå på startlinjen ihop med 3000 andra. Nytt för i år är att man har delat in starten i flera grupper efter seedningsresultat och jag står i den första startgruppen med förhoppning om en bra placering.

En bild från starten 2013

 För att komma så väl förberedd som möjligt inför den leriga utmaningen har jag tränat mera terräng än vanligt och förra veckans tuffa backpass i Yxbacken var ett av dessa. Jag har också lagt in två morgonpass denna vecka för att få ihop livspusslet med familj. Igår kväll körde jag 2*5km i motionsspåret med ett positivt resultat så det börjar kännas bra, nu är det bara att träna på och satsa hårt inför höstens lopp.

Nu är det bara tre dagar kvar av min semester och på måndag börjar jobbet igen, vilket innebär mera planering för att få till träningen.

Två bilder från 2013

Efter förra veckans skoskav i av nya skorna bestämde jag mig för att byta ut de skorna mot ett par andra, detta på nöjdkund garanti som affären erbjöd i samband med köp. Man får springa i skorna i 30 dagar och är man inte nöjd så får man byta mot ett par andra. Jag bytte till ett par Nike Lunarglide, ett par skor som jag förhoppningsvis blir nöjd med och som jag tänkt använda som snabb/tävlingssko.

I veckan har jag varit i kontakt med en löparklubb för att kunna utveckla min träning och jag hoppas snart kunna komma och provträna med dom. Just nu känns det som min nivå har avstannat lite men med en klubb som hjälp hoppas jag kunna nå nya nivåer och få inspiration till att försätta träna under vinterns mörka månader.

Så här lerigt var tjurruset 2013 och jag har en känsla av att efter de senaste regnen kommer det vara ännu leriga i år

Skoskav, mjölksyra och pannben

Skoskav, mjölksyra och pannben är tre ord som kan sammanfatta veckan hittills.

Vi tar det från början: 

Under ett träningspass förra veckan gick mina skor sönder och jag "tvingades" till nyinköp. Som tur var hade ett företag i Norrköping erbjudande, köp 3 betala för 2. Efter tips på nätet och lite provande blev det par asics GT2000 och ett par saucony Guide 7 till mig och så fick min käraste ett par Nike Lunarglide på köpet.

  

En vilodag efter Stadsloppet i Norrköping, som jag sprang i mina gamla skor drog veckans träning igång i måndags. En vecka där fokus var att samla km. Jag inledde med att inviga asics skorna på 15km distans. Det var kanske inte det smartaste beslut då jag efter 2/3 av passet drabbades av en brännande känsla under foten och ett rejält skoskav på hälen. Men det var bara att övervinna smärtan och kämpa den sista biten hem. Som tur är har jag 30 dagar prova garanti på de nya skorna så om de inte blir skönare är det bara att byta ut dom. 

I tisdags stod 12km terräng på schemat, vilket kändes sådär med skoskav men mina terrängskor är väl insprungna så det kändes bra. Bra ända fram till tröttheten kom, jag tappade tekniken och sparkade in i en sten, Aj fan vad ont det gjorde i tån. Bara att bita ihop och fullfölja passet.  Det var ingen vacker syn jag såg när jag tog av mig strumporna, en blå nagel och hela tån pulserade. 

Pga ovanstående krämpor tvingades jag till en vilodag i onsdags, fick knappt på mig vanliga skor. Kvällen tillbringade jag som publik på Lidingöloppet on Tour i Linköping där sambon sprang 10km för att förbättra sin startposition i kommande Lidingölopp.

Igår var jag igång igen, med backintervaller i Yxbacken. Yxbacken bjuder på bra träning. Jag sliter slalombacken upp, mjölksyran sprutar i låren men efter några korta gå passager är jag uppe på toppen och kan lugnt jogga nerför. Denna slinga mäter 1.33km och detta gjorde jag 5 varv innan mjölksyran tog överhand.  Denna träning är bra förberedelse inför Tjurruset i Karlstad om 3 veckor.

Dä e bar o spring

Idag och imorgon har jag vid ett svagt tillfälle lovat en kompis att laga mat på ett bröllop så får se om det hinns med någon träning. Om inte får jag ägna helgen åt att kurera mina fötter. 

Tjurruset 2013

Nu har det gått några dagar sedan tjurruset 2013 och jag har hunnit landa och kan nu summera loppet.

Sammanfattningsvis var det en roligt, lerigt, jobbig och tuff upplevelse med ett mycket lyckat resultat.

Vi tar det från början, träningen innan hade flutit på bra och jag kände mig laddad och i bra form.

Redan på fredagen, dagen innan loppet packades familj och allt annat som skulle med in i husvagnen för att resa till Karlstad, jag tycker det är skönt att komma på plats i lugn och ro så man kan lägga allt fokus på loppet under tävlingsdagen.

Lördag tävlingsdag: Vaknar relativt utvilad, äter en stabil frukost och tillbringar förmiddagen med att umgås med min pappa och hans sambo som har kommit ner för att stötta och heja på mig. Åker till tävlingsområdet i god tid innan start för att hinna hämta ut nummerlappar mm utan att behöva känna stress, vilket jag nästan alltid gör ändå. Starten är satt till 14:00 och timmen innan möter jag mina lagkompisar i startområdet. Vi diskuterar startgrupp, man placerar sig där man anser sig höra hemma, dvs ingen seedning och kommer fram till att jag och David satsar i 1a startled "elit" då vi av erfarenhet vet att banan är trång och det kan vara svårt att springa om långsammare löpare. Banan är fram till start hemligt, det ända vi vet är att den kommer vara ca 10km lång och att första kilometern går på grusväg.

45 minuter innan start är det tid att börja värma upp, nervositeten kommer då krypande i kroppen. Efter sedvanlig uppvärmning är det dags att slänga av sig överdragskläder och bege sig till rätt startgrupp. Jag tittar mig omkring och inser att de flesta runt omkring mig verkar vara "riktiga" elitlöpare med klubbtillhörighet så jag börjar fundera på om jag står rätt men beslutar mig för att ge dessa killar och tjejer en rejäl kamp i skogen. 

10-9-8-7..... Speakern räknar ner och starten går med en riktig kavalkad av fyrverkerier och pyroteknik. Den vanliga rusningen i starten blir men jag hänger på tätklungan där jag placerar mig sist och efter den första kilometern viker vi in i skogen, då har topp 10 dragit ifrån en bit medans vi är ett koppel på ca 15 löpare på ett led en bit bakom. Jag känner mig stark och redan på första delen i skogen har jag passerat några löpare och helt plötsligt befinner jag mig i ingenmansland, en bra bit från gruppen framför och en bit framför de bakomvarande. Jag beslutar mig för att inte stressa ikapp och inte heller stressa för att hålla kvar bakomvarande bakom om de börjar ta in utan kör på i mitt tempo och har roligt.

Starten har gått
Foto: Solsta foto

Banan går genom kärr, över åkrar, i leriga diken, genom skog och över alla möjliga naturliga och uppbyggda hinder. Den varierande terrängen med branta stigningar och sumpmark suger dock mycket kraft från benen och efter ca 35 minuters löpning börjar jag känna mig riktigt sliten. Men bara en kort stund senare börjar publiken tätna och alla heja rop entusiasm ger massor av ny energi samtidigt som jag inser att det kanske inte är allt för långt kvar. 

Vid detta tillfälle har jag kommit ikapp en löpare och en löpare har kommit ikapp mig så vi är en trio som sliter tillsammans de sista kilometerna in mot mål. Sista biten av banan går genom räddningstjänstens övningsfält där de byggt upp en trafikolycka med mycket rök. Efter trafikolyckan syns målet men banan viker plötsligt av rakt ner i ett kärr, i detta läge har jag inte mycket kraft kvar att trampa med så kommer pannben och vilja fram. När jag kommit ur kärret har jag passerat mina två konkurrenter och med bara det sista hindret och upploppet kvar tar jag ut det sista för att hålla de bakom mig och jag lyckas.

En tuff del av banan
Foto: Solsta foto

Jag stannar klockan på 55 minuter och 52 sekunder, i detta läge är jag inte medveten om man placering och inte heller hur lång banan var. Efter lite återhämtning i målområdet letar jag upp pappa med familj, som jag sett stå och heja vid trafikolyckan och först när jag pratar med honom får jag beskedet att jag ligger någonstans runt topp 30. Ett lyckorus går genom kroppen, topp 30 av 2500 löpare, är det möjligt? Spänd av förväntan väntar jag på att resultatlistorna ska komma upp och gissa min förvåning när jag ser mitt namn på plats 25. Plats 25 av 2500 fattar ni, det gjorde inte jag.

Med lera upp till öronen går jag runt i målområdet och väntar in min sambo som också sprungit, hon kommer efter en otrolig kämpainsats i mål och vi kan summera dagens tävling som mycket lyckat, lerig och väldigt rolig.

  

 För flera bilder på vårat äventyr så titta på här.

Nu är det bara att blicka framåt mot mera träning nya tävlingar, närmast väntar höstmilen den 20 oktober

Den 1a höstmånaden

Nu när vi är inne i september så är hösten här, eller? Jag går fortförande i shorts så jag är nog inte beredd att hålla med almanackan. Men ett säkert hösttecken är tjurruset och det ska jag delta i nästa lördag.
Både jag och sambon springer/kryper/krälar i laget "Pamplona Kamikaze 2.0"  För maximal uppladdning kommer vi redan under fredagseftermiddagen att packa in familjen i bilen och bege oss till Karlstad.

Förberedelserna inför loppet börjar kännas bra och den gångna veckan har jag fått in både ett tufft intervallpass under ledning av Marcus Åberg och ett bra terrängpass på 10 kilometer på Krokeksleden. Nu blir det mest vila och något lättare pass nästa vecka. 

Kalendern ovan är enbart för träning och de tomma dagarna är inte så tomma som de ser ut, de fylls med jobb, familj, hushåll och allt annat som hör vardagen till.  

Idag går Walk Of Hope kolmården av stapeln, en promenad som vi arrangerar till förmån för barncancerfonden. Det kommer bli en skön höstpromenad med tipspromenad och fina priser som de lokala företagen sponsrat med, så har du inget för dig idag så kom gärna och gå med oss. Har du inte möjlighet att gå så går det bra att ge en gåva på http://www.barncancerfonden.se/1308291004

Så här kan det se ut i tjurruset

/