Redan tidigt i våras satte jag upp det stora målet att springa 10km under 40 minuter och såg då loppet i Norrköping som det ultimata loppet att satsa inför. Förberedelserna har gått bra men jag har hela tiden tvekat på om det är möjligt för mig att springa så fort.
Här kommer min racerapport från dagen D.
Tävlingsdag:
Vaknar i bra tid och äter en stadig frukost i lugn och ro för att sedan mest gå och vänta på att få komma iväg till startområdet, nervositeten växer men jag känner mig otroligt laddad och fokuserad inför uppgiften. Starten är klockan 13:00 och klockan 12 hade vi bestämt träff med syster som skulle vara barnvakt. Vi kommer till startområdet i god tid och hinner ta det lugnt och gå runt bland utställarna innan syster dyker upp. Med 45 minuter till start är det tid att börja värma upp och jag känner hur laddad och taggad jag är, uppvärmningen känns bra och kroppen reagerar som jag hoppas på. Det är nu jag bestämmer mig för att göra en seriös satsning på att genomföra loppet under 40 minuter, sub40.
Starten och den 1:a kilometern:
Som vanligt är jag i god tid i starten och jag tar plats i startgrupp 1 (30-40min), där är gott om plats och ingen direkt trängsel. Nervositeten pumpar i kroppen och nu vill jag bara iväg. Speakern meddelar 1 minut till start, nu är det fullt fokus framåt, behåll lugnet och hitta ditt tempo är det ända jag tänker på.
Starten går och alla rusar iväg, jag rycks med i klungan men känner ingen stress. Jag följer med bra och tänker att det är lika bra att ligga på lite i början för jag vet att det snart smalnar av och då kan det lätt bli trångt. 1.a kilometern går på "lätta" 3:44.
 |
| Starten har gått |
2-3km
Nu har fältet spruckit upp och det flyter på fint. Detta parti är banans mest lättsprunga parti där det går svagt neråt, jag känner hur jag kan njuta av atmosfären och av loppet samtidigt som tempot är hög, runt 3:48min/km alltså ligger jag bra till för att klara målet. Jag funderar på om jag gått ut för hårt men känner ingen direkt trötthet utan kör vidare, jag vet att banans andra halva är riktigt tuff.
3-5km
Nu börjar det plana ut och loppet går längsmed Motala ström inne i centrala Norrköping. Känner mig fortförande fräsch och ser med skräckblandat förtjusning fram emot loppets andra halva. Jag vet att jag har tränat mycket i backar och den vetskapen gör det mentalt lättare att blicka uppåt, jag är stark. I detta parti är medelhastigheten runt 3:50.
5-8km
Nu börjar den verkliga utmaningen med nästan 3km stigning, här börjar många av mina konkurrenter krokna rejält men jag trummar på bra och i min klunga är det inte många som orkar hänga på när vi kommer upp mot toppen av stigningen. Hastigheten är något långsammare, men inte sämre än ett snitt på 4:10min/km. Nu kommer vi upp i folkparken och där är ett parti med smala och trixiga grusvägar. Nu jag börjar känna mig riktigt sliten, den tuffa stigningen och det hårda tempot har satt sina spår. Ska jag orka....
8km-mål
När skylten med 8km passering springs förbi tittar jag på klockan, 32:00 jag har 8 minuter på mig att springa 2km med trötta ben. Jag börjar tveka men behåller lugnet och tempot, tappa inte tempo kämpa på... Skylten med 1km kvar dyker upp, en snabb titt på klockan och jag ser att kilometer 8-9 gick på ganska exakt 4min. Detta går vägen om jag bara kämpar på sista biten in i mål. Målområdet syns långt bort och jag vet att det ska rundas innan upploppet, kämpa kämpa. Äntligen kommer jag in på upploppet och nu är enbart glädje jag känner, jag ser klockan slå om till 39 minuter och jag bara är ca 150m från mål. Jag ger allt de sista metrarna och jag passerar målfållan på tiden 39 minuter 19 sekunder.
 |
| Bara upploppet kvar |
Sammanfattning
Upplägget kunde knappast varit bättre och jag har gjort det perfekta loppet, allt och verkligen allt har gått enligt planerna. Jag verkligen njuter av min prestation och är så nöjd trött och helt utpumpad men så lyckligt. Resultattavlan visar tiden 39:19 och plats 53 (av drygt 1900 startande). Med det resultatet kan jag inte vara annat än otroligt glad och stolt. Jag möter upp min hejaklack bestående av syster och morfar och väntar med spänning in sambon i mål, även hon genomför loppet med bravur och vi är så nöjda.
 |
| Två glada medaljörer |
Nu är årets stora mål uppnått och jag blickar framåt mot Tjurruset i Karlstad den 14 september, då väger jävlaranamma ingenting
Med detta vill jag tacka:
- Min sambo Helen för all stöttning och support
- Syster Fia för barnvakt
- Atea Norrköpings stadslopp för ett väl genomfört evenemang
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar