Debaklet i Göteborg

I lördags skulle jag ha krossat mitt personliga rekord på distansen halvmarathon (21km) var det tänkt.
Tyvärr blev det inte så , inte alls i närheten av det personliga rekordet.
Mitt resultat blev: DNS

Veckan innan loppet kändes allt på topp och på det sista träningspasset i måndagen innan kändes allt perfekt och kroppen svarade precis så som man önskar. Det ända som bekymrade mig var att dottern låg hemma i magsjuka och jag var livrädd att själv bli smittad.

Tyvärr hände något i onsdags, jag gick hem från jobbet med enorma magsmärtor och illamående. Lade mig i sängen och slocknade direkt, vaknade 17 timmar senare med lika mycket illamående. Jag förstod att dotterns magsjuka drabbat mig och nu var det bara att hoppas på ett snabbt tillfrisknande. Under torsdagskvällen kändes det OK och jag följde med sambon Helen in till vårruset i Norrköping.

Fredag morgon var det tänkt att vi skulle åka ner till Göteborg men när vi vaknade kände varken jag eller sambon oss helt 100 men efter lite övervägande bestämde vi oss för att åka. Resan kändes bra och magen höll sig lugn hela vägen.

Vi kom ner till Göteborg och gick in på mässan i friidrottens hus, där hämtade vi ut våra nummerlappar och inhandlade div prylar till lördagens stora lopp. Nu började man verkligen känna av stämningen och jag började känna mig riktigt laddad. Vi checkade in hos min svägerska i Göteborg och blev bjudna på en god middag, sedan gick vi trötta efter en lång resa till sängs för att vara pigga på tävlingsdagen.

Det är nu det åter vänder, jag vaknar mitt i natten och känner hur orolig magen är. Rusar in på toa och inser att allt inte står rätt till, hoppas på att det bara var en tillfällig svacka. Går och lägger mig men vaknar lika fort och inser att en start i Göteborgsvarvet 2014 är långt borta. När så morgonen gryr har jag inte sovit många timmar och magen är ett ras, det blir ingen start. Vi packar in oss i bilen och åker dystra de 35 milen hem till Kolmården igen.

Min besvikelse är total. Så mycket tid, träning och kraft som jag lagt ner på detta och allt bara försvinner över en natt. 6 månader av slit och tuff träning spolas rakt ner i toaletten. Folk kan säga vad de vill om att det kommer en ny chans nästa år, nästa år JA! Det innebär att jag måste lägga lika mycket energi även då för att komma i samma fina form. Frågan är om lusten och motivationen till det finns, just nu är jag tveksam.

Mot nya mål 2014!